Tänk att en lugn lördagmorgon så snabbt kan förvandlas till kaos.
Frukosten är framdukad och barnen sitter och mumsar i sig. Mikael är bortrest så jag passar på att plocka i ordning under tiden de andra sitter och äter (brukar göra dem sällskap annars). Sienna, som hoppar frukosten då hon äter välling, ville peka ut sig själv på en familjebild som hänger på väggen ovanför trappan mellan våningsplanen och givetvis petar hon ner hela tavlan så glaset lägger sig som små pärlor över hela trappan. Jag är snabbt där med dammsugaren och när jag gjort halva jobbet ringer telefonen.
Det är svärmor och hon undrar hur det går för mig nu när pappa Mikael är bortrest i några dagar. Jag går mot köket med luren mot örat och ser där hur Esmeralda har passat på att ... på köksbordet bygga ett landskap av youghurt, oätna smörgåsar och ett halvt paket Start (müsli). Hon sitter mitt i kladdet i sina rena, nypåtagna kläder. Jag tittar på klockan och ser att jag kanske hinner ta hand om eländet innan fem barn (en extra kompis som sov över till i dag) ska sitta påklädda i bilen då Ossian har sin innebandyträning på förmiddagen.
"Hej då svärmor" och sen springa upp ett plan efter dammsugaren med kladdig Esmeralda under armen, ner och ta bort det värsta, springa upp igen och byta kläder på Esmeralda och på mig själv (jag var duktigt inkletad vid det här laget), springa ner och uppmana de barn som är så stora att de kan klä på sig ytterkläderna att göra det och sätta sig i bilen, klä på de minsta, kolla packningen och sen iväg att lämna kompisen innan vi styr kosan mot träningshallen.
Halvvägs kommer jag på att jag glömt ta med innebandyklubban. Tjugo minuter för sent står Ossian på planen. Tur att det inte är så här varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar