... är ju inte riktigt slut än. Men en sån här måndagsförmiddag då det är väldigt mulet och mörkt ute, Esmeralda började med att vara mycket gnällig och klängig, då känns allt så seeegt. Jag får inte göra det jag vill för då skriker hon och hänger i byxbenen på mig. Men, gnället försvann då hon gjort nummer två i blöjan, fått en mörk chokladbit (!) och jag suttit ner och lekt med henne en stund.
Då gick det hyfsat bra att lappa fyra par Ossianbyxor som är cirka två veckor gamla. Det är förskräckligt vad han nöter ner knäna på så nya och fina byxor. Och det är inte det lättaste att kränga dessa smala byxben under symaskinsnålen för att lappa knäna då tyget gärna viker sig dubbelt och jag får göra om, göra om ... tills det faktiskt går. Jag vägrar köpa nya. Så kan man ju inte hålla på! Han gillar dessutom designen på byxorna då de är lappade.
Lagade även några hål på kläder för hand när jag ändå höll på. Pratade med mamma i telefon, drack lite kaffe, plockade i barnens rum och gjorde lite handdisk nere i köket. Och nu hänger hon här runt mig och skriker igen. Denna gång är hon nog sovatrött. Funderar på om jag ska söva ute eller inne ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar