Barnens Vasalopp i Godegård

Vi är nyss hemkomna från Barnens Vasalopp i Godegård, som ligger tre mil norr om Motala. I strålande solsken åkte Ossian och Isolde ett varv tillsammans med flera andra barn. Vid målgång fick de varsin medalj och sen väntade grillad korv, festis och ett diplom.

På vägen dit passerade vi Karlsby, ett litet samhälle vid en sjö med vackra hus som nästan alla har strandnära tomter. Jag kan tänka mig att det är riktigt fint där även sommartid.

Ossian är nöjd efter att ha gått i mål i Barnens Vasalopp.

Lördagkväll och bowling

Ossian har alltid velat gå till en riktig bowlinghall och bowla. Han slår strike på strike i Wii-spelets bowling och i kväll fick han testa sporten på riktigt. Vi åkte dit med hela familjen och insåg när vi kom dit att vi måste ha en plan för Esmeralda. Jag började med att köpa festis och kaka till henne. Personalen såg direkt att vi behövde hjälp med busfröt för de kom redan första minuten med en kartong fylld med leksaker.

Jag satte mig på golvet intill själva bowlandet och lät henne leka och äta kaka. Men direkt kom den hjälpsamma och trevliga fabrorn som jobbade just i kväll, satte sig ner han också på golvet och torkade kaksmulorna försiktigt med en trasa och förklarade vänligt att "det här området är mindre bra för mat och dryck - ni är välkomna att sätta er och fika i cafédelen". "Du har koll", sa jag till honom. Vi turades om att fika med Esmeralda i tio minuter. Då var festisen slut och hon ville INTE sitta.

Sienna ledde stort från början. Det var kul att se henne gå fram till kanten, släppa klotet (nästan på sina fötter) och så rullade det saaakta fram till käglorna och drog ner nästan alla på en gång. Ossian var sur för att inte "strajka" varenda gång det var hans tur, som han är van vid då han spelar Wii. Klotet var tungt och otympligt. Det var annat än en fjärrkontroll. Isolde var glad varje gång klotet tog bara några käglor.

Esmeralda fann till slut en lång och smal korridor intill banorna som leder till simhallen (i samma hus som bowlinghallen) i vilken hon blev jagad av mig och Mikael under en dryg timma. Hon var jättenöjd.

Innan vi åkte hem åt vi varsin korv. "Jag hörde att ni pratade om korv, så jag la i några korvar så att de var varma - jag har koll", sa farbrorn och jag anade ett uns självgodhet hos den rara farbrorn. Men visst, omtänksam, serviceinriktad och alert.

Vi kom precis hem till Melodifestivalen. Jag hoppas verkligen att Ralf Gyllenhammar med Bed in fire representerar Sverige i årets schlagertävling!

Esmeralda har landat i bowlinghallen med en god chokladkaka och en låda leksaker.

Ossian redo att hoppa in i det blå discoljuset med sitt gröna klot. Sienna är i färd att släppa ner sitt och Isolde tittar på.

Busmeralda!

I går fick Esmeralda sig ännu ett smeknamn - Busmeralda, av sin pappa. "Hon är en vandrande naturkatastrof!", sa han sen. Varje dag han kommer hem från jobbet har hon som vanligt röjt i köket.

Senaste vandalismen är att klättra upp på köksbänken och riva ut alla kaffebönor från espressomaskinen. Hon passar på att tugga sönder några också.

Vissa kvällar har hon varit skäligen misstänkt för att ha svalt några av dem då hon tuffar på likt en duracellkanin. Jag ska i dag ta fram silvertejpen och tejpa igen locket till  maskinens fack förkaffebönor. Men hon har säkert ett trumfkort på hand och ger sig på något annat i stället.

Vi har inte mått riktigt bra den här veckan. Jag har haft monstervärk i muskler och leder och två döttrar har haft ont i magen och nu är det min tur att ha ont i magen. Inte kul att vara svag då alla barnen är hemma och jag får gå och plocka i alla rum för att hålla nån slags ordning. Ossian har börjat plocka efter Esmeralda, lägga kuddarna fint i soffan, vika filtar, plocka i sitt rum och sen mana på Isolde att göra samma sak. Tänk så underbart om detta beteende kunde hålla i sig. Men något säger mig att det är snabbt övergående.

Öppet hus på Motala brandstation

I dag trotsade vi magont och feber och åkte till öppet hus hos Räddningstjänsten här i Motala. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig in men det blev en bild här hemma med deras superfina, stora ballonger som vi hade med oss hem.

Barnen fick se närmare på en ambulans och en brandbil, se en film, äta bjudgodis och när de köade till att testa brandsprutan ropade en röst ut att det brann på en skola så då försvann de brandmän som höll i den aktiviteten. Hoppas det gick bra för skolan.
Jag tror Motalas samtliga förskolor och fritids och alla andra sportlovslediga var där för det var fullt med besökare när vi kom.

Esmeralda med nya ballongen med apan Flammy på.

I dag har det varit tungt

Jag har fått influensa med stark värk i kroppen. Det började i går. Jag trodde att min skogspromenad jag gjorde i förrgår nu satt sig som värk i höfterna men framåt kvällen hade jag superont i hela kroppen och då förstod jag vad som väntade. Jag tar Panodil och Iprén om vart annat. Är ändå sängliggande.

Mikael har försökt jobba hemifrån men barnen har bråkat något fruktansvärt hela dagen. Och Esmeralda har skrikit nonstop av hunger men vägrat äta det vi erbjudit henne. Nu har Mikael precis köpt blodpudding som hon hittills aldrig har dissat så jag hoppas hon får i sig något i dag.

Droppen som nästan fick bägaren att rinna över var ett brev från sjukhuset där det står att jag har cellförändringar på livmodertappen och att ett nytt ctg-prov ska tas först i juli i år. Ska man vänta så länge!? Har läst lite på nätet för att lättare förstå det de skrev och av det jag läst finns det nog ingen anledning till oro. Men förstår fortfarande inte allt som står i brevet. De tog ett dna-prov för hpv-virus och det var negativt och då förstår jag inte hur jag fått cellförändringarna eftersom hpv-virus orsakar cellförändringar. Jag måste ringa och tala med dem i morgon.

Sportlov och mys med lillsyrran

Ossian är nu inne på sin andra vecka hemma-från-skolan. Förra veckan hade han halsfluss med ont i magen och nu är det sportlov. Han åkte nyss med sin syster Isolde och pappa Mikael till Ombergsliden för första gången. Vi får se vad de tyckte om backen och omgivningarna när de kommer hem.

Sienna, Esmeralda och jag skulle ha hängt på, men Sienna har ont i magen och ligger nu och sover. Hennes mage har krånglat i två års tid, men läkarna hittar inte nån orsak till krånglet.

Före avfärd blev det en massa mys med minstingen Esmeralda. Hon trivs i hans knä och han njuter av att få vara nära sin look-a-like!

Ossian och Esmeralda myser denna måndagförmiddag.

Hemstickat som värmer

När man bor i ett stenhus och utan golvvärme och dessutom tillhör de som lätt fryser är svärmors stickade sockar oumbärliga. När jag kommit in i hallen byts skorna direkt mot sockorna. Tack Gerd!

Vill ha ett designprogram!

Detta fotografi togs för två månader sen och jag tänkte använda bilden högst upp här på bloggen MEN har tyvärr inget desktop-designprogram som kan lägga in texten "Los Kemi" i rätt typsnitt till vänster i bilden så då får det va´. Men bilden kan jag ju lägga ut här, ändå. Lite synd bara att jag inte kunde fullfölja min idé.

Nån som vet hur man kan fixa ett ok men gratis designprogram? Då måste ni lämna en kommentar här, vilket varit krångligt för en del ;).

Vårdcentralen igen

Det blev en sväng till vårdcentralen i dag också. Ossian tålde inte heller Kåvepenin i tablettform. Han kräktes flera gånger. När jag berättade det för vårdcentralen tyckte de han skulle bli undersökt igen. Det blev ännu ett stick i fingret och denna gång skulle även trombocyterna kollas upp, vilket är ... de röda blodkropparnas beståndsdelar?? Hur som haver har han fått en massa röda småprickar under ögonbrynen och då ville läkaren undersöka nåt värde för trombocyterna.

Alla värden var normala så vi blev tillsagda att sluta med Kåvepenin och låta kroppen ta hand om eländet i sin egen takt. Jag hoppas verkligen att allt inte börjar om från början igen. Det kan ju bli så när man avbryter en pencillinkur.

Nu har barnen satt igång en film. Sienna kommer garanterat somna eftersom hon i morse blev väckt av Ossian som skrek av magont och jag sitter här och funderar över att försöka övertala de friska barnen om att gå ut och leka och låta storebror få se på tv i lugn och ro och kanske sova en stund. Han är blek och glåmig i ansiktet. Trött och hängig. Vill inte äta.

Men det är inget kul väder ute. Grå himmel och tung, blöt snö. Det bär mig emot. Vi får se hur det blir.

Våra barn i dag

Ossian har ju haft ont i magen och varit trött sen i lördags. Jag trodde det var förstoppning efter idogt intag av popcorn, ostbågar, chips, godis, pannkaka, kladdkaka, blåbärspaj ... för att det var en sån helg helt enkelt, med kompisbus och melodifestival. Och Ossian äter alltid för mycket av livets goda. Men, ett halsprov visade i går på streptokocker. Han har inte ont i halsen och ingen feber men har alltså ändå halsfluss. Tyvärr kräktes han efter två försök med Kåvepenin i flytande form så i dag har jag återigen varit till Apoteket och hämtat ut tabletter, som han svalde utan problem. Skönt!

I dag är det alla hjärtans dag. Isolde önskade sig ett alla-hjärtans-dag-fika så när vi var till Apoteket intill Ica Maxi valde hon ut stooora bullar med kardemumma, "kolabullar" och "sockerbullar" plus vaniljhjärtan. Vi åkte hemåt, gav Ossian medicinen och väntade en timma tills han fick fika. När vi väl sitter där och njuter av fikat börjar Isolde storgråta för att Ossian i går och i dag har fått spela på Mikaels i-pad, då han varit hemma och sjuk. "Då ska jag få spela NU!" Jag svarar: "Då borde du få vänta med att spela i minst två veckor eftersom du spelat flera gånger då Ossian varit på skolan." Hon gråter och gråter så att jag till slut får be henne lämna bordet. Sienna går och stänger alla dörrar till köket och när tystnaden lagt sig säger hon: "Du älskar inte gråt, mamma."

Esmeralda ser inga gränser för sin framfart. I ett brinnande raskt tempo flyger bestick, recept, stekspadar och allt det andra som ligger i kökslådorna i vida svängar över köket. Vi lyfter ner henne minst 368 gånger från köksbordet. Fastän ALLA stolar ligger nerlagda lyckas hon klättra upp på bordet. Jag fixade ändå en fisksoppa i dag, men under tiden jag stod vid spisen fick jag hela tiden lyfta henne ner till golvet från bänkar och bord. Hon har börjat klättra upp till spisen och när jag precis tagit bort en stekpanna från en het spisplatta ville hon sätta sig på spisen om och om igen. Har nog glömt nämna här att hon fyller alla våra toastolar med grejer så fort hon får möjlighet. Mikaels i-pod låg en natt i toastolen men funkar faktiskt än!

Gistad-tisdag!

Ossians mage var ond även i dag, men mindre än i går och energin fanns så han följde med oss tjejer till öppet hus i Gistad prästgård. Vi passerade vårt gamla hus, vår gata, dagiset och på vägen till Gistad åkte vi även förbi Ossians gamla skola, Himnaskolan. Det är mest Ossian som är nostalgisk över livet i Gistad och det känns som att flytten har berikat hans liv. Inte berövat det.

Det var härligt att återse vännerna i prästgården. I dag var temat "Prövning" och barnen fick göra egna hjärtan då det denna vecka också är alla hjärtans dag. Vi fikade, åt god broccolisoppa, pannkakor och även semlor! Det blev mycket fri lek, en sångstund och en mindre andakt i "tysta rummet".

Ossian följde sen en kompis hem och lekte en dryg timma medan tjejerna och jag lekte vidare hemma hos Svea och hennes mamma Ulrika, innan vi for hem till Motala.

Isolde och Sienna sitter här närmast kameran och målar sina hjärtan röda.

Mot högre höjder

Här ser ni Esmeraldas senaste bravad. Hon skjuter fram en stol, klättrar upp på den, öppnar sen besticklådan och klättrar ner i den. Sen sitter hon där och river ut det mesta innan hon kryper över till köksbänken och där finns Sonossystemet, ett ställ med en massa olja och vinäger, självaste spishällen ... Kalas!

Yes!, tänker Esmeralda om sin senaste erövring - besticklådan. (Blä vilken suddig bild, tyvärr.)

Kemisarna är små!

Var i dag med Esmeralda till barnavårdscentralen. Hon är 15 månader ung. Sköterskan konstaterade efter vägning och mätning att hon är underviktig. Hon väger 7800 g och mäter 75 cm. Hennes mått ligger på papprets lägsta kurva. "Om du som mamma är lugn tycker jag vi inte ska be en läkare undersöka henne", sa sköterskan men menade att man brukar se till att ett barn som är så underviktigt blir läkarundersökt.

Jag bad henne plocka fram Isoldes journal. Isolde är ju sex år. Vi jämförde värdena och jo minnsann, Isolde hade exakt samma mått när hon var 15 månader. Isolde blev scannad och man fann inget onormalt. Våra fyra barn är små. Korta och smala. Det är nog bara så. Det känns faktiskt bra att hoppa en massa utredningar för Esmeralda. De kommer med all säkerhet leda till att hon är välskapt och mot slutet kommer vi inse hur mycket onödig tid som har passerat till ingen nytta.

Hade hon varit trött och håglös hade det funnits fog för läkarbesök, men hon far ju fram som en tornado från tidig morgon till sen kväll. Det kan inte finnas något sjukt i den kroppen!

Jag har funderingar för morgondagen, att åka till Öppet Hus i Gistad prästgård med döttrarna. Frågan är om Ossian är redo för skola i morgon. Han har ju varit hängig med magont i dag. Men nu på kvällen har han ätit en massa mat och varit ute och busat i snön. Jag måste se till att han får följa med nån kompis hem efter skolan för jag hinner inte återvända till Motala då han slutar skolan. Så vi får se om jag får till det.

Måndag, vardag, sjukdag, slödag ...

Kom hem från vår spaweekend på Tranås Badhotell i går. Jag var efterlängtad av alla utom Esmeralda som tittade avvaktande på mig! Hon kanske är snabb att glömma liten som hon är. Eller sur för att jag varit borta. Allt har funkat bra här hemma förutom att Ossian tycks proppat i sig alltför mycket chips, popcorn, godis, kladdkaka, pannkaka, blåbärspaj ... etc. Allt som kan få magen i fel balans. Han är nog förstoppad nu för han har sen i går haft ont, ont, ont. Han är hemma och jag har gett honom julmust. Det enda jag kom på som kanske kan lösa proppen. Vi har inte sviskon, katrinplommon eller liknande hemma.

Orsaken till detta svullande var fredagsmys och övernattning hos kompis och sen blev det lördag med lördagsgodis och melodifestival med tillhörande gottigott då två familjer (mina väninnors makar och barn) med totalt sex barn besökte oss. Barnen hade i alla fall kul och lekte nonstop utan bråk och osämja.

Min julklapp är förbrukad. Det gick ju så snabbt! Men vi nyttjade minutrarna väl. Mycket umgänge, vatten (bastu, vattengympa, varmbassänger), shopping (för min del - fyndade finfina barnkläder) och champagne. Jag som inte druckit alkohol på åratal delade en flaska Brut nånting med Jenny plus ett glas rött och det kändes även dagen efter! Hade tyvärr svårt att sova två nätter efter, om det nu var bubblet som gjorde det.

I dag är det bvc-besök för Esmeralda, köp och byte till friskt vinterdäck, tvättjobb och lite till som gäller.

Redo för spamiddag

Äntligen på anrika Badhotellet i Tranås! Bara vi tjejer. Inga barn som pockar på. Lugn och ro några intensiva timmar.

Lite försnack i salongen innan middagen. Jenny Simpson, Kristina Vigren och så jag.

Effektfullt med tre kristallkronor på olika höjd bredvid varandra. Kul med "strumporna" över kedjorna.

Härliga miljöer i jugendstil.

Punktering på bilen - suck!

Har varit och handlat på Ica Maxi. Fyra barn lämnade jag under tiden i lekrummet. Esmeralda var så klart med mig i kundvagnen. Det gick jättebra. När vi rullade hemåt och jag svängde höger körde jag på något som troligen var en refug täckt av en snödriva. Vi lyckades ta oss hem men jag hörde att det inte stod rätt till med något av däcken. Väl hemma såg jag ett två centimeter stort jack i ett däck. Frågan är om man kan sätta dit ett sommardäck och köra med det under helgen?

Jag ska ju ta mig till Tranås på spa i morgon : ) . Två väninnor och jag tar in på Badhotellet lördag till söndag. Vi har fått denna spa-weekend i julklapp av våra makar. Männen och barnen träffas hemma hos oss i morgon eftermiddag. Vi mammor sticker redan på förmiddagen. Är lite orolig över hur det ska gå för Mikael och Esmeralda eftersom jag fortfarande ammar henne på nätterna. Ibland vaknar hon tre, fyra gånger per natt. Det kanske är en bra avvänjning att det är pappa som tar hand om henne på natten.

Nattbesök

Jaha, då har vi haft bilburna nattgäster här på tomten. Häromdagen stannade ju en bil till strax utanför porten. Nån gång mellan kl 23 och 02 i natt körde en bil genom porten och ända fram till huset. Hjulspåren syns tydligt i den nyfallna snön. Det känns lite olustigt. Den som varit här vet ju att den gjort tydliga spår efter sig, som att bara det gav tillfredsställelse. Vi har ett effektivt larm på alla sätt så min oro för intrång är inte stor. Vi får väl larma även tomtens grind. Ni är så välkomna att knacka på och presentera er dagtid!

Kiropraktorn gjorde susen!

Var i dag äntligen hos en kiropraktor. Hon kände på ryggrad, bäcken och nacke med lätta tryck. Och sen sa hon:

"Ditt bäcken, din ländrygg är utmattad och det är ju inte så konstigt. Du är mer spänd över skuldror och nacke än du är i muskulaturen runt bäcken och ländrygg. Inget är förskjutet men värken kommer säkert av ett hormonpåslag från graviditeter och flera års amning. Du kan återskapa din muskelkorsett genom enkla övningar hemma. Sitt aldrig med benen i kors! Använd spikmatta och så ska du få testa ett linement som är fem gånger starkare än tigerbalsam."

Och den krämen hon strök på ryggen, den värmde och kylde om vartannat i flera timmar efteråt. Efter kotknackandet och linnementet så kände jag mig mjuk och följsam i bäckenet. Jag köpte så klart med mig en förpackning Linnex hem. Nu vet jag vad pappa ska få i present då han fyller 78 år i juni!

Visst är kuddarna fina i vår soffa, även de från Jysk-rean.

Lämnade låneböcker, besökte en gardinaffär och åkte till rean på Jysk. Där hittade jag ett nattduksbord till Ossian som ser ut som en packlåda för ammunition. Han älskar den! Hittade även några fina kuddar med djurmotiv i guldfärger till våra nya soffor. Borde så klart lagt in några bilder på mina fynd. Ska se om jag kan fixa det i dag ...

Så här ser skåpet ut som jag köpte på Jysk till Ossian, som han nu har som nattduksbord.

Nyfiken i en strut?

Nu har jag fått nog på bilar som stannar till precis utanför porten. Länge. Är jag ute kan jag höra på bilmotorn att det är en sån där som tänker stanna till för det går sååå långsamt. Sen kör de bara fram till lagårn hundra meter bort och ställer sig där i några minuter för att saaakta rulla tillbaka förbi vårt kära hem.

Jag blir så klart orolig över om nån planerar ett inbrott och måste åka förbi för att rekognosera. Det är inte så många bilar som har stannat som jag har sett, men tre, fyra bilar räcker. Jag tror att en bil har varit här och gjort så två gånger och det är läskigt.

Det var dags!

Sådärja. Nu är bilen tvättad, invändigt. Det är några månader sen senast. Jag har aldrig prioriterat bilvård. Det är ju dumt med tanke på hur mycket pengar en bra bil kostar. Jag prioriterar att den tar mig från A till B.  Och att hålla rent inne i vårt hem, umgås med barnen, fixa god mat till dem, se till att de är hela och rena ... etc. Bilen kommer alltid sist.

Men när barnen och deras kompisar börjar beklaga sig över att bilen är skräpig, då är det dags även för bilen. Har till och med skurat gummimattorna för hand nere i tvättstugan. Det ska bli kul att se om de märker nån skillnad när jag hämtar dem på förskola och skola om en stund.

Denna förmiddag ...

... är ju inte riktigt slut än. Men en sån här måndagsförmiddag då det är väldigt mulet och mörkt ute, Esmeralda började med att vara mycket gnällig och klängig, då känns allt så seeegt. Jag får inte göra det jag vill för då skriker hon och hänger i byxbenen på mig. Men, gnället försvann då hon gjort nummer två i blöjan, fått en mörk chokladbit (!) och jag suttit ner och lekt med henne en stund.

Då gick det hyfsat bra att lappa fyra par Ossianbyxor som är cirka två veckor gamla. Det är förskräckligt vad han nöter ner knäna på så nya och fina byxor. Och det är inte det lättaste att kränga dessa smala byxben under symaskinsnålen för att lappa knäna då tyget gärna viker sig dubbelt och jag får göra om, göra om ... tills det faktiskt går. Jag vägrar köpa nya. Så kan man ju inte hålla på! Han gillar dessutom designen på byxorna då de är lappade.

Lagade även några hål på kläder för hand när jag ändå höll på. Pratade med mamma i telefon, drack lite kaffe, plockade i barnens rum och gjorde lite handdisk nere i köket. Och nu hänger hon här runt mig och skriker igen. Denna gång är hon nog sovatrött. Funderar på om jag ska söva ute eller inne ...

"Opp å ner, ner å opp ... !"

... Esmeralda gal i granens topp!

Utan några som helst problem har jag fotat några ögonblick från Esmeraldas vardag, då hon ger sig in i, upp på och ner i sånt vi tycker hon borde låta bli.

De senaste dagarna har hon tömt leksakslådor och ställt dem upp och ner eller flyttat toapallarna och placerat dem där det finns något riktigt kul att pilla på. På så vis kan hon sen klättra vidare upp i fönsterhyllor, till skrivbordsskivor, köksbord ... etc. Ibland glömmer vi tyvärr stänga dörrarna till trapphuset. Ofta är det hennes syskon som springer och jagar varandra genom våningsplanen och då inte har en tanke på att stänga och då brukar vi hitta Esmeralda allra högst upp, på tredje våningen. Hon har då ensam klättrat uppför stentrapporna! Än så länge har det inte skett någon olycka.

Av våra fyra barn är hon ensam om att med sådan iver klättra, riva ut saker och botanisera i stängda skåp.

Hon kryper ner i glasåtervinningen ...

... in i köksskåpen ...

... och in i vedspisen som hon också klurat ut hur hon själv kan öppna. Hon gillar verkligen att äta aska och kolbitar.

Lugn och kaos på fem snabba

Tänk att en lugn lördagmorgon så snabbt kan förvandlas till kaos.

Frukosten är framdukad och barnen sitter och mumsar i sig. Mikael är bortrest så jag passar på att plocka i ordning under tiden de andra sitter och äter (brukar göra dem sällskap annars). Sienna, som hoppar frukosten då hon äter välling, ville peka ut sig själv på en familjebild som hänger på väggen ovanför trappan mellan våningsplanen och givetvis petar hon ner hela tavlan så glaset lägger sig som små pärlor över hela trappan. Jag är snabbt där med dammsugaren och när jag gjort halva jobbet ringer telefonen.

Det är svärmor och hon undrar hur det går för mig nu när pappa Mikael är bortrest i några dagar. Jag går mot köket med luren mot örat och ser där hur Esmeralda har passat på att ... på köksbordet bygga ett landskap av youghurt, oätna smörgåsar och ett halvt paket Start (müsli). Hon sitter mitt i kladdet i sina rena, nypåtagna kläder. Jag tittar på klockan och ser att jag kanske hinner ta hand om eländet innan fem barn (en extra kompis som sov över till i dag) ska sitta påklädda i bilen då Ossian har sin innebandyträning på förmiddagen.

"Hej då svärmor" och sen springa upp ett plan efter dammsugaren med kladdig Esmeralda under armen, ner och ta bort det värsta, springa upp igen och byta kläder på Esmeralda och på mig själv (jag var duktigt inkletad vid det här laget), springa ner och uppmana de barn som är så stora att de kan klä på sig ytterkläderna att göra det och sätta sig i bilen, klä på de minsta, kolla packningen och sen iväg att lämna kompisen innan vi styr kosan mot träningshallen.

Halvvägs kommer jag på att jag glömt ta med innebandyklubban. Tjugo minuter för sent står Ossian på planen. Tur att det inte är så här varje dag.