Klätterapan tar över

Esmeralda avancerar för var dag som går. Hon har nu lärt sig att klättra upp på köksbordet från samtliga barnstolar så vi tvingas lägga ner dem, se bilden. Köket ser därför ut som kriget och det är alltid nån som snubblar och slår sig. Jag hoppas det här är snabbt övergående!

Våra barn

Vi har en ettåring som klättrar på allt, går in i alla skrymslen som hyllor, skåp, öppna spisar, går upp och ner i våra trappor ... och som har vägrat äta mat. Tills för några dagar sen, då vi upptäckte att hon äter det vi erbjuder bara hon själv får plocka i brödbitar, pasta, bitar av blodpudding ... whatever. Då tänker hon inte på att hon samtidigt blir matad av oss. Hon levererar långa haranger där hon låter väldigt övertygad om innehållet. Hon sjunger gärna en sång, spontant eller med oss, och dansar runt, runt/gör knäböjningar till all snabb musik. Hon övar på att gå med sina skor inomhus varje dag. Det råder inga tvivel om när det är dags då hon hämtar dem och först försöker få på dem själv bredvid våra fötter. Det är vår Esmeralda det.

Vår son har börjat ägna sin tid i badrummet. När han kommer ut är håret blött och sneluggen väldigt tydlig. Han vill gärna sjunga solo för sina systrar då de fyller år, räds inte att tysta ner klassen för att berätta något mycket viktigt, som att lillsyrran faktiskt fyller tre år och att vi ska hurra för henne och han börjar förstå att han ärvt sin fars framgångar i bollsporter, som innebandy. Finns det barn i närheten, så ska den dyrbara tiden inte användas till något annat än lek. Så tycker Ossian.

Tänk att en sexåring kan vara så kärlekskrank. "Förstår du hur jag känner?? Då måste du hjälpa mig!! Det känns som, om han inte blir kär i mig i dag, då är det kört. Då kommer han aldrig nånsin bli lika kär som jag är i honom", säger hon. Och tankarna släpper inte. Hon skriver kärleksbrev. Ber mig göra flätor och sliter sen av sig mössan då de möts. Och så gråter hon en skvätt innan hon somnar för att kärleken känns obesvarad ... Hon följer mitt mönster under dygnets alla timmar med att vara morgontrött och kvällspigg. Det är på kvällarna, när det är dags att sova som hon är fantastiskt glad och hittar på stolliga lekar med syskonen, som faktiskt är trötta. På morgonen är det riktigt jobbigt, för oss alla. Isolde är vår dramaqueen.

Sienna är go, lugn och ibland väldans ilsk. Hon sitter gärna länge och målar, degar, ritar för sig själv. Hennes kommentarer kan få vem som helst att smälta eller skratta. Störtskön är hon. Och kramig. Men ack så arg hon kan bli. Och då skriker hon ohämmat, och gråter. Länge. Tempot är ett annat i hennes kropp. De övriga tre är mycket motoriska, det är fart och fläkt. Sienna tar allt i sin takt. Hon har tid att lära sig bokstäver, bilda ord och att räkna.

Så spännande att följa dem år för år. Vilka intressen kommer fånga dem? Vad kommer de tycka om skolarbetet? Vilka blir deras kompisar?  Som de flesta mammor hoppas jag så klart de är friska, lyckliga och gör de val som passar dem bäst.

Envis foglossning?

Jag har i dag och i går varit så öm i bäckenet att min gång liknar den som går på hal is. Jag trippar fram med små steg. Om jag nån gång glömmer mig så hugger det till något fruktansvärt. AJJ! Har i dag ringt såväl kiropraktor som gynmottagning för att komma detta elände på spåret. Denna känsla har jag haft till och från sen jag fött vårt tredje barn. Inte så mycket under själva graviditeten. Det började alltså för cirka tre år sen.

Troligen är jag alldeles sned efter att ha burit barn dagarna i ända och i brist på styrketräning är muskelkorsetten för svag för att mäkta med allt detta kånkande upp och ner för trappor. Jag var ju sned före min första graviditet och fick ett domedagsuttalande av en kiropraktor för tio år sen att, "kom tillbaka om tio år och tre ungar så får vi se", då jag undrat över hur han kunde tycka att jag var så väldans sne, när jag inte kände nån vidare smärta (jag var där för att låta honom se min överrörlighet)?

Nåväl, bara jag får nån stund över till promenad ute i det fria så kanske det rättar till sig? Jag hoppas det.

Kalasandet överstökat - vardag igen

Isolde mitt under fikat på barnkalaset.

Havet gav ganska mycket "skräp" i form av kalsonger, toarullar och toaborstar
innan de riktiga skatterna fiskades upp.

Helgen som var fylldes av kalas för Isolde och Sienna. Med släkten och sen barnkalas.

På lördagen kom min brors familj. Tyvärr var bara en av sönerna med. De andra två stannade hemma med halsont. Vi började med lunch, tog sen en promenad och därefter väntade en god hallonmoussetårta och mormors bullar. Lite senare fick var och en göra sin pizza och så tittade vi på "Stjärnorna på slottet" innan familjen Blomkvist återigen bilade hem till Västervik.

Isolde såg mycket fram emot söndagens barnkalas men blev lite besviken över att storebror tog över leken och drog med sig de bjudna pojkarna på upptåg som inte var med i planen. Vi pratade med Ossian om detta såväl före som under kalasets gång men det hör liksom till hans natur att hålla aktiviteten vid liv så länge det finns barn i närheten. Vi höll ett enkelt barnkalas med paketöppnande, fri lek,  fika,dansstopp/kurragömma/gömma nyckel och så fiskdamm. Mikael och jag hade laddat för spontan vuxenfika men tyvärr var det ingen av föräldrarna som stannade, vilket vi så klart hade kunnat be dem om i förväg.

Nu är det ny vecka och för oss händer inget utöver de vanliga rutinerna. Mikael reser iväg på torsdag och är den här gången borta närmare en vecka. Jag måste klura ut vad barnen och jag ska hitta på att roa oss med.

Kalas för döttrarna

Idag har vi kalasat med släkten för Isolde och Sienna. Isolde fyller i dag sex år och Sienna fyllde tre år i torsdags. Mormor och morfar samt kusinerna är här för att fira tjejerna.
Ossian har i dag hunnit med såväl innebandyträning som kompiskalas. Och så systrarnas kalasande så klart. I kväll laddar vi om för morgondagens barnkalas då elva barn ska fira sexåringen.

Isolde öppnar presenter på morgonen.

Bus med kusin Martin.

Isolde blåser ut sina ljus på födelsedagstårtan. Sienna har redan blåsit ut sina tre. Lillasyster Esmeralda och pappa tittar på.

Pigga nattbarn igen - jättesuck

Wordfeud funkar även på natten ;) Och fejjan. Och så bloggande på det. Medan den andra handen skakar spjälsängen.

Avbruten sömn är tortyr

Det är bara att konstatera, att vi i småbarnslivet sällan får sova EN god natts sömn. Det är tortyr att upprepade gånger bli väckt en  natt, att varje kväll undra om man får sova ostört på natten.

De senaste tre nätterna har jag blivit väckt sex, sju gånger av en genomförkyld ettåring. Natten till i dag turades två av våra barn om att hålla oss vakna kl 0030-0445. Sista timman, efter vatten, kissande, "tänd lampan!" och "ont i magen"  skulle hon även bajsa. Det kom inget och jag stod bredvid och frös i ett linne. Jag sa att "jag går och lägger mig, du får ropa när du är klar". Efter en halvtimma hade hon fortfarande inte ropat men krystat så högt att jag undrade om övriga familjen tagit sömnmedel när de lyckades sova vidare. Jag gick dit och förklarade att nu är det sängen som gäller. "JAG SKA BAJSA!! DET KOMMER SNART!!", fick jag till svar. Efter ytterligare en kvart insåg hon att det fick vänta till morgondagen.

De första morgontimmarna, efter frukosten, är det som värst med tröttheten, tycker jag. På eftermiddagen börjar jag känna mig normal, då sömnhormonerna äntligen ger upp och släpper taget och på kvällen är jag ganska pigg, kvällspigg som jag alltid har varit. Tyvärr kommer jag då inte i säng i rimlig tid för att nån gång få sova ut.
.

Sienna blev tre år idag!

Vår allra goaste Sienna är nu tre år! Hon fick en present på morgonen före dagis och resten öppnade hon i kväll. Vi åt en sjöng för henne, åt en kladdkaka tillsammans och jag har i dag tänkt att det är hennes dag i dag, då hon önskat lite extra blåbärsdricka, som är hennes favorit, eller då hon velat ha hjälp när jag varit upptagen med något annat.
Ossian var helt fantastisk då han för sina klasskompisar, efter skoldagens slut fick stimmet i hallen att helt upphöra då han höjde händerna och ropade "Hallå! Jag vill att alla ska veta, att i dag fyller min lillasyster Sienna tre år!!!" Sienna plirade lurigt med ögonen och log. Jag hoppas verkligen han vågar säga sitt ord i en större samling på samma vis när han är vuxen.
På lördag är det Isoldes tur att fylla år, då hon blir sex år. Släkten kommer den dagen och firar de båda tjejerna. På söndag har Isolde sitt barnkalas här hemma.

Tyvärr en suddig bild på födelsedagsbarnet, men vi ser i alla fall hennes milda, goa leende, strax före paketöppnandet. 

Musikminnen från Mexico

Har lagat mat och lyssnat på Spotify till José José. För femton år sen studerade jag i Mexico och ja, latinofolket är nostalgiska, romantiska och musikaliska. De lever med maten och musiken. De tyckte jag skulle lyssna till José José. För smörigt, tänkte jag till en början. Men när jag lyssnade till texterna så kom jag närmare det mexikanska folket och deras drömmar. Även pojkvännen hade ett svar som ledde till José José då jag undrade vad det är för skillnad på orden "querer" och "amar" (tycka om och älska). Du ska lyssna på "El amor y el querer" svarade han. Lyssna till albumet Brillantes med José José! Låtarna Gavilán o paloma samt Volcan tillhör även mina favoriter.

Att blogga från min iphone är inget jag föredrar, milt talat. Jag kan ju inte påverka layout och att skriva mer än en mening tar alltför mycket från min tid och tålamod. Jag har vänner som enbart bloggar från telefonen och skriver lååånga texter. Hur fixar ni det??

Några bilder från vårt hem

Jag gick runt med mobilen och tog några bilder från vårt hem. Har tänkt ta några bilder då och då. Vårt hem är fortfarande under uppbyggnad då vi flyttade in för fem månader sen men mycket har hunnit komma på plats.
Hmmm ... Det ligger leksaker på varje bild. Det syns att vi har småbarn som leker i varje hörn. Sånt man kanske saknar om tio år.

Skulle vilja veta varifrån man hämtat idén till detaljerna runt våra dörrars gångjärn!

Den här trappan möter dig då du kommit in i hallen.

Biblioteket med fasta bokhyllor. Här var en gång i tiden kontor varifrån fabrikör Engel styrde sin verksamhet.

Från salongen in i matsalen. Här har jag fotat lite väl högt upp. Bollarna ni ser är tre av fyra lampor som står för en takbelysning vi själva har snickrat ihop. Taffelpianot som står nära en av sofforna ska vi flytta på när vi har minst tre starka män i huset.

Detalj från matsalen. Lyktorna fyndade jag på Rusta. En större modell blev taklampa i lilla gästtoan.

Bloggens namn

Hrmpf! Kan inte bestämma mig. Med eller utan -s-?? Los Kemis eller Los Kemi? Los Kemis låter svängigt värre då det är helt inkorrekt grammatiskt sett men känns bäst i munnen och för örat, ändå. Det betyder ungefär Kemisarna/familjen Kemi/Kemis.
Att jag valde det namnet över huvud taget beror på att jag gillar det spanska språket och har flera kopplingar till spansktalande vänner, länder, kulturer ... etc. La familia Kemi känns för högravande. Jag får sova på saken.

Vad ska bloggen heta??

Febrig liten ettåring

När lillan är sjuk blir bara det allra nödvändigaste gjort. Hon är förkyld, har feber, har svårt att sova, vill inte äta och skriker konstant om jag inte har henne nära mig. Jag bär, bär och bär på henne vad jag än gör. Har tänkt gå till en kiropraktor när jag burit klart henne, då hon är sisådär två år, drygt, och försöka justera min sneda kropp. Jag har fått lära mig att resignera inför alla måsten, att inte känna frustration då jag dag efter dag får ägna mig åt barnens intressen och när de är sjuka, vilket de turas om att vara.

Jag ska testa länka till svärmors fisketur hon gjorde på isen i dag! Pimpelfiske utanför Bensbyn med Gerd och Anders Scrolla ner bara lite för att se Gerds inlägg på fejjan.

Mikael är på hemgående efter en övernattning i Helsingborg, med jobbet. Det funkade bra att få våra tre barn till skola och förskola i morse. Och att söva dem i går. Så länge jag är frisk är det inga som helst problem att vara "ensam" med barnen. Men visst är det skönare att dela på ansvaret. Och roligare!

Fem dyrbara timmar

Nu har tre värdefulla timmar passerat denna måndag. Barnen är på förskola och skola och jag tar hand om sådant jag enklast och snabbast gör själv.

Skönt att badrumsrenoveringen är över!

Så här såg badrummet ut från scratch. Jag skojade till det

med lite Halloweenattribut när jag gjorde ett kollage.

Samma dag vi fick tillträde till huset, 10 augusti 2012, var ett gäng hantverkare här redan kl 0700. Målare hade fått i uppdrag att tapetsera väggar och måla tak i några av rummen och så påbörjade ett gäng rörmokare rivningen av det gamla badrummet.

Målarna var så klart färdiga först. Men det tog längre tid än väntat för de hittade en fuktskada under balkongen, vilken skulle torkas ut av en fläkt som stod på i flera veckor. Flera besiktningsmän skulle säga sitt och det var en liten cirkus bara kring själva fuktskadan.

Barnen älskar att bada badkar. De brukar bada två åt gången.

Badrumsgänget tog tre månader på sig att göra badrummet klart. Kändes lite märkligt den dagen vi inte behövde öppna dörren för dem klockan sju på morgonen. Oj, vad tyst det blev när de var färdiga! Inget mer spring i trapphuset.

Vi är nöjda med såväl väggar, tak och badrum. Det blev väldigt fint alltihop. Nu ska här planeras köksrenovering, uppfräschning av källaren, renovering av det översta våningsplanet, genomgång av alla 40 fruktträd ... Det finns alltid något att göra.

Vi lät en snickare ordna en ställning i ek för tvättställen.
Tvättställen vilar på en skiva av granit  med kopparstänk i.

Här syns ekbänken bättre.

Jag bloggar från telefonen

Ska hämta barn och gör ett snabbtest att detta funkar. Att blogga från mobilen alltså.

Det är här vi bor

Sen augusti 2012 bor vi i ett hus som ligger lite enskilt intill Borenshult i Motalas utkant. På sommaren är huset gömt i den grönskande trädgården. Åtta hundra meter bort ligger en badplats vid sjön Borens södra strand. Åt andra hållet sträcker sig både Motala ström och Göta kanal. Vi fann till slut vår önskan om "stort hus nära vatten intill ett samhälle".

Ett första blogginlägg!

Jag ska göra ett försök att blogga, troligen inte varje dag, men när andan faller på, som med mitt dagboksskrivande. Nån stund borde jag väl ha till övers att sammanfatta dagen, känslan just då, barnens bravader och lägga in nån bild.
Nu går ettåringen i trappan så detta, mitt första blogginlägg, blev inte längre än så här!