Städ- och plockdag!

En gång i månaden på torsdagförmiddagar kommer Lena och städar hos oss. Hon kommer 0830 och då har jag precis hunnit plocka i ordning i köket efter frukosten och Mikael har lämnat alla barn utom Esmeralda på förskola och skola. Har jag inte plockat kvällen före så börjar jag plocka medan hon dammsuger där det är som minst stökigt ;) .

I dag ägnade jag dessutom förmiddagen åt att fortsätta plocket genom att rensa på barnens rum, dvs KASTA de leksaker jag kallar för skräp (fram tills nu helt för mig själv - barnen skulle få panik om de kände till mina tankar och handlingar). De vägrar själva vare sig kasta trasiga grejer eller lämna dugliga leksaker till loppis. Ibland måste McDonaldsleksaker, Kinderäggtjosan, loppisleksak-från-morfar, trasiga kramdjur ... etc. sorteras bort. Jag samlade skräp i två påsar och lämna-till-loppis (blir ofta UFF-containern) i en påse. Skräppåsarna kastade jag i soptunnan och den andra la jag i bilen för att lämna i UFF-containern då jag åkte med papper och glas. Tyvärr hann jag inte besöka återvinningen FÖRE det att jag hämtade barnen och jag glömde gömma påsen i bilen så innehållet är tillbaka här hemma igen. Barnen såg den när jag stannade till vid återvinningen och hade hoppat ur bilen med påsen i handen. Alla började gråta samtidigt. Ossian såg sin blå Sally-bil från Blixtenfilmen. Jag hörde att de grät och protesterade då jag återvände till bilen utan påse så jag fick ta en av lådorna vi har pappersinsamlingen i att ställa mig på för att kunna nå påsen inne i containern.

Jag passade på att ta några bilder av vårt välstädade hem. Måste titta på dem i morgon då allt är upp och ner igen.

När Ossian sprang ut från skolhuset i dag var det med en fin liten ... nä, ska inte säga vad det var för han tänker ge den till sin käresta, som han lärde känna i Gistad. Presenten har påsktema. Frågan är om känslorna är besvarade? Det händer ju så mycket på kort tid för en sjuåring. Hon kanske har haft sju pojkvänner sen vi flyttade och så går Ossian här och trånar efter henne fortfarande. Det är kanske lika bra att han lär sig kärlekens ups and downs redan nu.

I kväll for jag till ICA Maxi för att främst handla mat men var nära att även köpa mig ett par jeans!! Det hade jag inte trott skulle kunna hända för tio år sen. Men det är märkligt vad en liten utflykt på egen hand kan få en till. Hemmaarbetande småbarnsföräldrar kan vara ett lätt byte för giriga försäljare. Det kan sluta med att man står och klurar över ett par jeans på ICA Maxis damavdelning.

Jag hoppas att jag eller någon av mina döttrar aldrig tröttnar på denna fjärilstapet. Nu är det Isolde och Sienna som "bor" här.

Här ser vi samma rum. I kväll köpte jag två murgrönor på båge och blå krukor som nu står i fönstrena.

Jag skulle vilja sätta en bänkskiva från vägg till vägg under fönstrena i stället för två skrivbord. Där skulle de kunna sitta och pyssla, göra läxor och verkligen ha yta för det.

Ossians rum. Sänggaveln gjorde jag till mig med hjälp av en kompis för sisådär femton år sen. Den orange grejen på det röda skåpet används normalt av proffsdykare för att se bra ner i vattnet från en båt. En gåva från en proffsdykare och vän till pappa Mikael.

Motsatt vägg till det vi såg på förra bilden. Och här ser vi in i tjejernas rum och längst bort är balkongdörren i mitt och Mikaels rum. Mellan varje rum finns härligt stora klädgarderober!

Blå och beige dominerar Ossians rum med stänk av rött här och där.
Tapeten är från Carmas kollektion Ceylon. Vi har tapetserat fyra rum i vårt hem med tapeter från Ceylon-kollektionen. Jag borde ha tagit en närbild ... Ska se om jag har en sån i datorn!

R 

Här står jag i toadelen av badrummet. Så fiffigt att skärma av toalettstol från bad, dusch och tvättställ. Ett vackert fönster finns dock så man har lite koll och ljusinsläpp ;) .

Nu har jag fotat från vårt sovrum och in i badrummet. Sen vi flyttade hit vill barnen bada i badkaret varje kväll.

Mera badrum ... Har tyvärr inte fått upp min svartvitrandiga rullgardin för  pänngardinstången från Hasta funkade inte. Nu väntar jag på att gardinaffären ska få hem en liknande från Kirsch. Då ska sex rullgardiner upp i olika rum! Fönsternischen består nämligen av murbruk och tegel så det är ett hästjobb att borra upp vanliga fästen till stänger där.

Vardagsrummet nere. Ångrar fortfarande lite grand att jag inte beställde en randig soffa (blå-röd-beige). Lite ränder hade gett liv till det annars mönsterfria rummet. Det kom jag på när denna soffa stod på plats, så klart ...

Tror jag lagt ut en liknande bild på detta rum tidigare. Man ser ut till matrummet.

Branäsfjäll och trädgårdsfix

I morse rullade min kära bror och brorson in på tomten med sin firmabil och fyrhjulingen på släpet. De ska i dagarna två hjälpa oss med allt ris från beskärningen av fruktträden för några veckor sen, avverka några fulträd och försöka elda upp eländet. Det lyckades ju inte Mikael och jag med för några veckor sen. Det är guld värt att de tar hand om riset. Skulle Mikael och jag släpa det för hand till rishögarna och även kvista av de större stockarna så hade vi inte varit klara förrän till hösten ... :( . Men proffsen har redan gjort bort mycket på bara en förmiddag.

Vi har förmiddagsfikat ute i vårsolen. Det var 20 grader på terrassen. Härligt!

Vi kom hem från Branäsfjällen i lördags natt. Vi har varit där för femte (?) året i rad med familjen Simpson från Gistad och detta år lyckades vi alla hålla oss fria från magsjukor och annat elände. Kanske var det kylan som gjorde det? Runt minus tio dagtid och minus 20 på nätterna. Sienna har nu börjat öva på att åka slalom. Ossian och Isolde tar sig fram utan problem i alla backar. Och detta år släppte det för mig vad gäller fart och teknik. Jag har mycket kvar att lära, men nu har jag inte hållning som en gammal tant och plogandet är ett minne blott och jag köra nästan lika snabbt som barnen. Så skönt!

Nu kommer en uppdatering då jag måste nämna hur kul barnen hade det då de fick åka på fyrhjulingen. Två stod i släpet bakom och två satt tillsammans med Martin på sadeln och sen for de ner till sjön och tillbaka. Sååå glada! Frågan är hur säkert äventyret var, men nu är det över och alla klarade sig bra. Det såg ut som om de kört motorcross i värsta leran. Brunt och lerigt på kläder och i ansikten. Attans att jag inte kunde ta en bild!

Utsikten från vår stuga i Branäs.

Jan Blomkvist, min bror, rätt utrustad att bringa ordning i bushen på Villa Kråksten.

Brorsonen Martin Blomkvist binder ihop knippen med ris som han drar efter fyrhjulingen.

Tänkte jag skulle göra lite reklam för brorsans företag med den här bilden, men tyvärr ser vi inte så väl att det står "Blomkvist Skogsvård 070-6285459" på sidan av bilen. Så nu vet ni.

Fartfyllt i svenska fjäll

I ordentlig kyla åker vi utför och uppför med draghjälp. Alla åker förutom Esmeralda men jag är ganska säker att hon är redo nästa år, så aktiv som hon är. Jag har äntligen vågat släppa på bromsen och känna fartvinden, mycket tack vare Ossian som har kört före mig och jag har fått jaga efter.

Kan ju tyvärr inte lägga in bildtexter från min i-phone. På första bilden ses Fredrik och Ester Simpson strax utanför vår stuga. Sen ser vi mig och därefter bröderna Simpson, Emil och Hugo, Ossian i mitten och Ossian och Isolde på sista bilden. Nej, fel ordning, men ni fattar när ni ser ;)

Ljuset gör oss trötta?

Jag har helt kommit av mig att skriva här. Tänker ibland att jag vill kombinera texten med bilder och så är jag inte där med kameran när det händer. Och nu är jag för trött för att gå ner till datorn och att knappa in det väsentliga med tummarna här i telefonen är inte att tänka på!
Denna veckan verkar de flesta ha insjuknat i nån jobbig feberflunsa. Många klagar på att de är allmänt trötta. Det är väl ljuset som är boven i dramat? Kroppen får en chock av allt ljus och en massa processer sätts igång, vilket gör oss trötta.
I morrn ska vi följa Ossian till innebandyavslutning och besöka Motala Expo.

Isolde och Esmeralda myser i soffan. Isolde är förkyld och Esmeralda är på sin topp. Äter och klättrar, äter och klättrar.

Marsbrasa, svärmorbesök och miniskidor

Det händer mycket på en vecka. I tisdags reste svärmor hem efter att ha varit här hos oss i sex dagar. Tyvärr var hon rejält förkyld under hela tiden och hon kämpade för att ändå kunna umgås med oss alla. Förra helgen besökte vi kusinerna i Västervik och firade Martin, som fyllde 20, Daniel som fyllde 17 och deras mamma som fyllde ... 35. Det var riktigt trevligt.

Nu är det ljust ända till kl 18 på kvällarna och barnen vill gärna leka ute ända tills det blir mörkt. De har på eftermiddagarna åkt längdskidor och miniskidor i en backe vi har här på tomten. Och de små åker pulka. Esmeralda gillar verkligen att vara ute. Tyvärr har hennes fina röda skinnkänga försvunnit så jag har satt på henne en annan vinterkänga storlek större och hon har så klart svårare att gå med dem.

I onsdags och torsdags var Alldéns Allservice från Vadstena här och sågade och beskar i våra fruktträd. De hann med 20 träd på två dagar. Mikael och jag har börjat röja bland riset och det görs inte på en eftermiddag. Om man säger så. Vi försökte i dag få till en liten brasa här på tomten men det tog sig inte alls. Inte ens med bensin : / . Troligen var riset alltför nedfruset och vinden var iskall i dag. Vi får försöka om några veckor igen.

Mikael, Isolde och Sienna vid brasan som aldrig tog sig.

Det lektes en massa medan Mikael och jag drog ris. Vi försökte få dem att hjälpa till men, nej det lyckades vi inte med.

Ossian hittade bland äppelträden ett horn från ett rådjur.

Esmeralda älskar att prova mössor!

Sienna vägrar låta mig fixa håret med tofsar och hårspännen. Så, vi kallar henne, mot hennes vilja, för vårt lilla troll.

Våren rullar in!

Mikael hittade en massa grejer på Blocket till våra barn. En man sålde ut klassiska miniskidor, hockeyklubba, en snowracer och en skateboard. Denna skateboard, tillsammans med Mikaels gamla, har nu fått rulla lite oskyldigt här inne på parkettgolven, bara barnen sitter på dem, har jag sagt. Och jodå, det var roligt det också, vilket jag inte trodde. Nere i källaren får de stå på dem, med hjälm. Tyvärr har vi ingen asfalt utanför huset utan barnen får gå till gatan nedanför, vilket jag misstänker att de tänker göra då jag hämtat dem från förskola och skola i dag. För de är minst sagt bitna av dessa brädor.

Isolde och Ossian bar omkring på sina skateboards strax före läggdags i går kväll. Vi får se om de drar ner till granngatan för att inviga dem i vårsolen.

En gammal mobiltelefon ...

Ossian och Isolde kivas om min gamla mobiltelefon. De har laddat batterierna och roar sig sen med några få spel men allra mest använder de funktionen att videofilma och spela in ljud. De spelar pajas och skrattar sen så de får kramp åt sina egna ljud och de filmer de har spelat in. Jag har nu fått sätta äggklockan för att de så rättvist som möjligt ska få använda denna telefon under dygnets alla vakna timmar. Ibland lägger jag undan den i nåt köksskåp och säger att de får tillbaka den när de har lekt en stund.

Isolde roar sig med min gamla mobiltelefon på ett kusinkalas vi besökte i helgen. Här tillsammans med Linda Pellebergs, som är kusin till mina brorsöner.

Vad gör mamma och vad gör pappa?

Det här är ju ett ganska intressant ämne. Småbarnslivet är intensivt och kan bli mycket tungt för många familjer. Jag ska försöka berätta hur Mikael och jag fördelar familjesysslorna som föräldrar.

Fyra barn på åtta år betyder flera års föräldraledighet och det är jag som har nyttjat den. Mikaels position på jobbet plus en brittisk arbetsgivare (som troligen inte känner till det svenska systemet för föräldraledighet) har påverkat oss i det valet. I föräldratjänst, vilket vore ett mer passande ord, är det jag som planerar vad vi ska äta och vad som ska handlas. Jag tar hand om all tvätt, hämtar alltid barn från skola och förskola, sköter telefonkontakt med skola, sjukvård och kompisars föräldrar och lagar nästan alltid maten. Vi har städhjälp via rutavdraget en gång per månad och det är ett måste när man bor med fyra små barn på 700 kvm. Jag dammsuger köksgolvet tre gånger per dag, eller mer (dammsugaren står redo efter varje måltid) och dammsuger plan 1 och 2 i flera omgångar under veckan. Och så får toaletterna sig en omgång minst en gång i veckan.

Pappa Mikael arbetar som ansvarig för nordeuropas verksamhet i ett företag som analyserar vatten, markprover och näringslivsmedel. Arbetet innebär några resor med övernattningar per månad. När han är hemma har han koll på det tekniska i vårt hem samt allt pappersarbete vad gäller försäkringar, leverantörer av telefoni, Internet, el, fakturor ... etc. Han gör listor. Om det mesta. Och jag låter honom hållas, för han skriver ju ner även det jag tycker är nödvändigt. Och sen så blir det som står på listan gjort. Mikael plockar, plockar och plockar medan barnen river ut grejerna i än raskare takt. Kan tyckas lite ineffektivt men han bara måste hålla ordning, annars tror jag inte han kan tänka klart. Han tar disken då han kommer hem från arbetet. Han bär in ved, borrar i tak och väggar, spelar innebandy i källaren med barnen, klipper gräset och mycket mer.

Det här var svårare än vad jag trodde men det beskrivna ovan kan väl på ett ungefär återge vår vardag. För tio år sen hade jag inte kunnat föreställa mig att jag nån gång, i en familj som mamma skulle agera så otroligt traditionellt. Då var till och med tanken på barn långt borta.

Nu står jag här och har inte den blekaste om hur livet ser ut efter ytterligare tio år.

Det är de här, och en till, som vi jobbar med i vår familj.