Våra barn

Vi har en ettåring som klättrar på allt, går in i alla skrymslen som hyllor, skåp, öppna spisar, går upp och ner i våra trappor ... och som har vägrat äta mat. Tills för några dagar sen, då vi upptäckte att hon äter det vi erbjuder bara hon själv får plocka i brödbitar, pasta, bitar av blodpudding ... whatever. Då tänker hon inte på att hon samtidigt blir matad av oss. Hon levererar långa haranger där hon låter väldigt övertygad om innehållet. Hon sjunger gärna en sång, spontant eller med oss, och dansar runt, runt/gör knäböjningar till all snabb musik. Hon övar på att gå med sina skor inomhus varje dag. Det råder inga tvivel om när det är dags då hon hämtar dem och först försöker få på dem själv bredvid våra fötter. Det är vår Esmeralda det.

Vår son har börjat ägna sin tid i badrummet. När han kommer ut är håret blött och sneluggen väldigt tydlig. Han vill gärna sjunga solo för sina systrar då de fyller år, räds inte att tysta ner klassen för att berätta något mycket viktigt, som att lillsyrran faktiskt fyller tre år och att vi ska hurra för henne och han börjar förstå att han ärvt sin fars framgångar i bollsporter, som innebandy. Finns det barn i närheten, så ska den dyrbara tiden inte användas till något annat än lek. Så tycker Ossian.

Tänk att en sexåring kan vara så kärlekskrank. "Förstår du hur jag känner?? Då måste du hjälpa mig!! Det känns som, om han inte blir kär i mig i dag, då är det kört. Då kommer han aldrig nånsin bli lika kär som jag är i honom", säger hon. Och tankarna släpper inte. Hon skriver kärleksbrev. Ber mig göra flätor och sliter sen av sig mössan då de möts. Och så gråter hon en skvätt innan hon somnar för att kärleken känns obesvarad ... Hon följer mitt mönster under dygnets alla timmar med att vara morgontrött och kvällspigg. Det är på kvällarna, när det är dags att sova som hon är fantastiskt glad och hittar på stolliga lekar med syskonen, som faktiskt är trötta. På morgonen är det riktigt jobbigt, för oss alla. Isolde är vår dramaqueen.

Sienna är go, lugn och ibland väldans ilsk. Hon sitter gärna länge och målar, degar, ritar för sig själv. Hennes kommentarer kan få vem som helst att smälta eller skratta. Störtskön är hon. Och kramig. Men ack så arg hon kan bli. Och då skriker hon ohämmat, och gråter. Länge. Tempot är ett annat i hennes kropp. De övriga tre är mycket motoriska, det är fart och fläkt. Sienna tar allt i sin takt. Hon har tid att lära sig bokstäver, bilda ord och att räkna.

Så spännande att följa dem år för år. Vilka intressen kommer fånga dem? Vad kommer de tycka om skolarbetet? Vilka blir deras kompisar?  Som de flesta mammor hoppas jag så klart de är friska, lyckliga och gör de val som passar dem bäst.