Våra barn har mycket energi, är idérika, glada, initiativtagare, starka, företagssamma ... etc. Eller ska jag kalla dem för stökiga skitungar? Man kan uttrycka sig så olika.
De senaste dagarna ligger jag efter. Jag hinner inte plocka undan, hinner inte få till nån vettig mat, vara alla till lags, hålla rent här hemma, ta hand om tvätten eller bara lägga mig på soffan i tre minuter och skumma igenom morgontidningen. De vill alla så mycket men de fixar tyvärr inte mycket själv. Vi måste öva mer diskhantering, packa väskan, hänga upp ytterkläder, bädda sängen, välja kläder och ännu mera sånt för att jag som mamma inte ska bli alldeles ... less!
Busmeralda blir än mer busig för var dag som går. Hon segar sig upp för de mest otillgängliga platser i vårt hem. Vi måste stänga grinden som leder ut ur vår tomt. Annars sticker hon snabbt som blixten då hon ser att den är öppen. Hon röjer så klart även på sina vanliga ställen. Kryper in i den stängda, öppna spisen. Sätter sig i korgarna i diskmaskinen. River ut kaffebönorna från Espressomaskinen.
Ossian lever sitt Sagan om ringen-liv så han vet inte vare sig vad det är för veckodag, varför han skulle gå från A till B eller vad hälften av hans klasskompisar heter. Han klurar hela tiden på vad han ska spara sin veckopeng till. Är det samlarfigurer eller legopaket om sagan-tjosan? För tre veckor sen tänkte han bara på High Chaparall och vi bestämde helg då vi skulle åka dit. Jag undrar om han ens kan se fram emot den resan nu? Han vill säkert lägga sina sparade saftpengar på Sagan om ringen-prylar i stället.
Isolde vill ha smink. Hon vill ha snygga kläder, fint nagellack och så vill hon stänga in sig tillsammans med Nova. Det låter ju ganska coolt, men tjejerna ger järnet med nagellacket, så pass att de försöker torka bort det med frottéhanddukar och spiller ut det på bänkar och bord. Sminkdockor kletas in med nån okänd smörja och Isolde river ut alla sina kläder från byrå och garderob för att prova, om och om igen.
Sienna har tyvärr haft en vecka med ont i magen. Och då är hon inte så go. Det gnälls mycket. Och blåbärsdricka i en flaska ber hon om i parti och minut. Vi har tyvärr vant henne vid att få ProViva blåbärsdryck i en nappflaska. Det gjorde vi då hon hade problem med sin förkylningsastma. Hon åt inte då utan levde på sin "båbäsdicka". Nu har Esmeralda hängt på och ropar "ditta!" utan att ge sig förrän hon får sin dryck.
Nåväl. Detta kvadrupplas väl när de går in i tonåren så jag bör väl vara glad så länge jag har dem hemma och så länge de är beroende av mig, lyssnar på mig och slåss om att få plats på mina utsträckta ben då jag lägger mig raklång i soffan två minuter framför Bolibompa.